God kväll :)
Allt väl? Trots att dagen började tråkigt med försovning och stress tycker jag att dagen varit trevlig och bra. Barnen var jätteglada när vi lämnade dem, de behövde nog leka av sig lite! Hade ledningsgruppstid på eftermiddagen och hade ett mastodontarbete att genomföra, men jag hann! P-O och jag slutar samtidigt på torsdagar så vi gick tillsammans för att hämta barnen. Kände mig på glatt humör och busade med barnen på vägen hem.
Jag slängde i en tvättmaskin när vi kom hem och P-O värmde en matlåda till barnen. Jag hoppade upp på Crosstrainern. Åh vad det är motigt varenda gång. Jag önskar att jag tyckte om att träna. Min önskan är att gå ner några kilon av träning UTAN att dribbla med maten (för det vet jag mycket väl att jag inte klarar av, tyvärr!). Går jag inte ner så är det ändå en stor vinst att kroppen får motion, jag dövar liiite av mitt dåliga samvete (för även om jag "unnat" mig att inte träna så gnager det där inne..."du borde") och jag kanske blir lite mindre sladdrig i hullet ;).
Känslan när jag får kliva av maskinen, såå glad och nöjd med mig själv, värsta kicken! Röjde, dukade av, skar grönsaker till mig, hängde tvätt, satte på en ny maskin, tog rätt på sopor. Har tre måsten kvar på min lista:
- Ringa Karls mamma (William pratade om att sova där imorgon
- Begära föräldrapenning (glömde igår *oops*)
- Ge Li medicin
Ingen rolig post idag, hade rätt höga förhoppningar om att min kofta skulle anlända då en annan bloggare fick sin leverans igår och hennes skickades en dag efter...kanske är det den där strejken som en av mina läsare upplyste mig *funderar*.
Idag fick jag jättemycket komplimanger för min "skjorta", både av personal och föräldrar *roligt*. Känner mig fin i den! Passade bra med Humanity-bandet till!
Från en kofta till några andra. Skulle inte tro att någon av dessa ting hamnar i min garderob, men man vet ju aldrig, tycker det är roligt att leta bilder och visa er, höra om era funderingar och tankar kring plaggen.
Gå ner i vikt av träning? Menar du verkligen det? Om man har den minsta strl i alla kläder, är det inte en signal att man nog är smal nog?Jag tror knappt inte jag någonsin sett en sådan smal 35 åring som du, och som dessutom fött fem barn. Hur är ditt ideal egentligen?
SvaraRaderaJag tror inte du blir lyckligare av att träna bort ett endaste av dina kilon, du behöver dem!
Kram
Hej Helena, jag beställde en kofta från Blue Lawn den 26 dec och den kom nu den 11 jan, jag bor i Sthlm. Så den är nog på gång till dig nu.
SvaraRaderaMaila dem o fråga annars. Tack för en mysig och öppenhjärtlig blogg!
Mvh Ulrika
Hej Skrutteruttan!
SvaraRaderaJag tycker du har en jättetrevlig blogg och det är roligt att få en liten inblick i er gulliga "lilla" familj ;) och alla de fina Odd Mollykombinationer som du hittar på.
Då jag läst igenom den "storm" av kommentarer som var för ett par dagar sedan vill jag bara ge dig ett råd att inte vara så "öppenhjärtlig" med 1.Hur mycket du handlar för, det väcker ju uppenbarligen våldsam avundssjuka. 2.Den ätstörning du led av tidigare, många kopplar ihop den på något konstigt vis med dina klädinköp. 3.Din familj och din man, många förstår inte att du skriver en blogg utan tror att de på något sätt har en helhetsbild av hur ni lever ert familjeliv och tror sig veta en massa om hur ni leva och bete er.
Jag har själv haft problem med UNS tidigare och vet att det är en tröst att veta att men inte är ensam i det, men ändå.
1000 kramar och jag ser fram emot nästa blogg :).
Anonym: Det kanske var dumt formulerat, men jag skulle vilja att det omformades lite på min kropp, tycker det är trist när folk sneglar på magen, tycker inte om gäddhänget eller hullet på höfterna. Jag är nog inte ensam om att känna så ;). Idag kan jag dölja det med rätt kläder. Jag tänkte att träning skulle kunna göra mig lite mer "fast", eftersom jag aldrig gillat att träna så är det en variant att prova...
SvaraRaderaUlrika: Det hoppas jag med, tack för svar :)
Anonym 2: Jag vet att det finns en risk med att vara öppen med saker, men jag tar den risken. För mig är det ett sätt att hantera min vardag, mina problem. Jag har fått en hel del mail från människor som tackar mig för att jag skriver om såväl långamning, ätstörningar, ekonomi och relationsproblem och om hur det kan vara att vara småbarnsförälder. Att jag faktiskt hjälper dem med sina problem. Jag vet att jag är naiv och tror gott om folk, men jag upplever att vinsterna med att vara "brutalt ärlig" är så stora att det är värt att ta de där tråkiga kommentarerna. Jag vill gärna svara på frågor i den mån det går och någon nyfiken frågade vad mina inköp hade kostat i ett kommentarsfält, det kanske var dumt att svara med tanke på den upphaussning det blev. Det var ju inte så att jag basunerade ut "så här mycket handlar jag för...". Ärlighet varar uppenbarligen inte alltid längst...
Tack för att du tar dig tid att ge mig råd!!!Helénakramar
Tycker som anonym 2 att du lämnar ut dig alldeles för mycket.. då får man tyvärr stå ut med negativa kommentarer..
SvaraRaderaMen är det verkligen en negativ kommentar när någon skriver att du absolut inte bör gå ner i vikt för att du är redan är för smal? Missförstå kan väl inte anonym ha gjort? För du skrev just att du ville gå ner några kilo av träning istället för att bli fixerad av maten igen, och det måste väl ändå tolkas som att du vill gå ner i vikt.
SvaraRaderaJag tycker egentligen inte att det är särskilt många negativa kommentarer i Skrutteruttans blogg, (med några undantag såklart) däremot flera kommentarer där man inte håller med riktigt, men måste det vara negativt, när man tycker annorlunda? Du har ju fått otroligt mycket bra tips och försök till vägledning för att gå vidare, som du absolut inte måste ta åt dej av. Men så som jag läser så tror jag inte meningen är att du ska ta det negativt bara för att inte alla håller med.
Anonym 1 och 2:Jo det får ni förstås tycka, jag kan förstå att en del människor retar sig på mig och den biten får jag leva med. För mig är det en stor skillnad att ge ett råd i all välmening (OM nu mottagaren bett om det) mot att vara otrevlig och dryg med mål att såra och trycka till. Jag skriver om det jag vill och behöver skriva om och sedan glädjer jag mig åt alla snälla, vänliga själar som bryr sig om, upopmuntrar och peppar. De som vill stjälpa försöker jag ignorera...
SvaraRaderaHur många kvinnor kan säga "jag är till 100 % nöjd med min kropp"?. Inte så många, tyvärr. Jag är hellre frisk med några kilo för mycket än smal och sjuk. Men självklart vill jag ju helst ha kombinationen nöjd OCH frisk. Det kanske träningen kan bidraga till? Helénakramar