God kväll i stugorna :)
Vilken dag...Mycket på jobbet, ytterligare en pedagog sjuk, mail att besvara, viktiga samtal att ringa, arbetslag med tunga frågor. Åkte hem på rasten och behövde VERKLIGEN komma ifrån för att rensa skallen. På rasten dammsög jag, plockade ur diskmakinen och tog rätt på torr tvätt. Gjorde i ordning lite i klädkammaren, det är så förjordat trångt där nu när jag utökat min garderob med både stövlar, ytterplagg och andra kläder. Gick upp med leksaker på vinden och lade dem i en flyttkartong, hängde upp en till skoförvaring till P-O´s skor. Det blev luftigt och bra! Packade ner mellis till eftermiddagen.
Hann ta en micropaus också!
Slutade en timme tidigare idag för att kunna hämta barnen i tid och ta mig till Vårdcentralen. De små först och de stora sedan. Hade med mig vagnen utifall det skulle bli en lång väntan. Tre personer före, bara att fylla i alla uppgifter (igen?) och gå in. Det blev Tilde först den här gången, hon blev bara lite tårögd. Luca skrek i högan sky, Li blev väldigt ledsen och grät längst. Leon vägrade så honom fick vi hålla fast.
Kände mig såå lättad när jag klev ut från vårdcentralen. Vi satte oss utanför biblioteket och fikade. Gick in på biblioteket och småttingarna satte sig i barnhörnan, de hade såå mysigt. Hade jag inte haft med mig de stora hade jag stannat längre! Jag kikade i en skvallertidning och William hittade en tidning om Historia, Tilde ögnade igenom en bok.
Åkte hem och barnen såg film medan jag gjorde tacos till middag, satte på en ny tvättmaskin och roade mig vid datorn en stund! Vi har nyss ätit och jag har precis klickat hem en liten vit skapelse till mig. Det var inte alls ett plagg jag tänkt mig från början, men när jag såg Hanna i den blev jag såld! Visade den för P-O som tyckte att den var jättevacker och då slog jag till :) Om jag hinner få den till på torsdag skall jag nog ha den på Luciafirandet, vad tror ni om det?
Nu är det över fyra veckor sedan mamma och jag blev osams, jag funderar mest på hur hon har tänkt sig. Vill hon inte längre träffa sina barnbarn? Vad hon tycker om mig och hur (o)viktig jag är för henne har hon för länge sedan markerat och en gång för alla befäst det. Jag vet inte vad jag skall säga, jag tror jag har sörjt färdigt för länge sedan, men det är sorgligt för barnens del.
Jag har alltid haft en jättetät kontakt med min mormor och morfar och de har varit en trygghet för mig under min uppväxt, jag vet ju hur underbart det är att ha mor-och farföräldrar som bryr sig om. Jag vill inte att mina barn skall vara utan det! Räcker det om de har sin morfar och Berith och sin farfar? Till William och Tilde annonserade Micke och jag i tidningen efter en extramormor/farmor och vi fick napp i form av underbara Ingrid! Vi får väl se vad som händer, som det känns nu vill jag INTE ta kontakt, jag har sträckt ut en hand och hon avvisade den, då får det vara för min del! Vill hon träffa barnen får hon höra av sig till dem. Jag kan inte tvinga på henne ett "mormorskap".
Nu skall jag åter igen springa ner till tvättstugan!
Ha en trevlig kväll!!!
De söker folk nu
SvaraRaderahttp://www.tv3.se/program/lyxfaellan
Va´bra, skall du söka?
SvaraRaderaUrsch vad jag känner igen mig i dig... Ibland skulle jag vilja sätt mig och bara prata med dig för det känns som om vi har varit med om rätt så många lika saker... Men det är bara en känsla som jag har och inget som jag vill fråga om här... Men kom ihåg att det är din MOR som är förloraren och inte ni( ja jag vet att det känns faktiskt man intalar sig att det inte gör det)
SvaraRaderaHoppas det löser sig til det bästa....
Ha en underbar kväll!!!
Kram Madde
Hoppas det löser sig med din mamma. Ni behöver säkert bara prata ut men tyvärr vet jag av egen erfarenhet att den äldre generationen är dålig på sånt...
SvaraRaderaVad sjutton menar Sandra med sitt inlägg?!? Usch vad oförskämt att skriva något sådant.
Kram
Madde: Tack :) Ja, hon är defintivt den stora förloraren. Fem fina barnbarn!
SvaraRaderaLinapina: Precis, jag blir såå trött på sådana människor som inte har en aning! Kunde inte låta bli att svara!
Skickar en varm kram!
SvaraRaderaKRAM KRAM
Blusen var jättefin Helena!
SvaraRaderaJättetråkigt med din mamma, du är stark som försöker släppa det, och det gör du rätt i! Den enda stora förloraren i detta är din mamma, och det kan ju inte du hjälpa, tyvärr!
Kämpa på! Ta en lugn kväll, strunta i städ och tvätt! En kväll i soffan är du värd!
Kram Pernilla, förr Hjorttorpsvägen..då vi nästan bodde grannar! :)
Usch, det är inte roligt när det blir sådär. Förhoppningsvis ordnar det sig, det är hon som är förloraren i det långa loppet. Jag vet av egen erfarenhet att det är lätt att gå och älta och tänka för mycket, men det mår man bara dåligt av. Ha en bra kväll! Kram
SvaraRaderaTråkigt när det är så där, men som någon skriver ovan; det är din mor som är förloraren, barn klarar sig utan mor- och farföräldrar (även om det är mysigt!). Ta hand om dig. Stor KRAM
SvaraRaderaDet är aldrig den enes fel att två träter
SvaraRaderaDitt första svar på inlägget lyfter jag på hatten för!
SvaraRaderaDina barn klarar sig utmärkt med alla vuxna som finns runt om dem , utan mormor. Hon är förloraren här.
kram
Usch vad tråkigt! Jag har bestämt sedan länge hur jag INTE ska vara när jag blir mormor/farmor. Själv har jag ingen mamma i livet och barnens farmor bryr sig noll och intet (tom "lyckats" med två män, dvs. de stora barnens farmor bryr sig inte heller) Kram på dig! Ps. Klickade idag hem en likadan blus som du gjort idag, så fin! Ds
SvaraRaderaTack alla som bryr sig och skriver vänliga ord här :)
SvaraRaderaPernilla: Aha, nu känner jag några som heter som du, jag undrar om det är du som är förskollärare?
Linda/Mollyista: Jag vill att det skall ordna sig, för barnens skull. För min del har jag förlorat min mamma för länge sedan
Johanna: Det har jag aldrig påstått
Christina: Tack!!!!
Innerjoin: Tack för kloka ord (och hög igenkänning)
Hej! brukar kika in på din blogg nästan dagligen, känner igen mig i ditt liv och du ger både inspiration och kloka ord! Du verkar ha en underbar familj och jag säger som flera här ovan att det är din mamma som förlorar mest på situationen. Kram
SvaraRaderaMadeleine: Tack och vilken fin blogg du har!
SvaraRaderaNu har jag bara alldeles nyligen börjat läsa din blogg så jag har ingen aning om bakgrunden eller så men jag ville bara uttrycka min medkänsla. Tyvärr har jag egna erfarenheter av det, dock med min far och inte min mor. Nu har jag inga barn, som tur är (jag menar för barnens skull som isf inte skulle ha en morfar alltså), så jag förstår att det är än mer påfrestande för dig. Hoppas att det löser sig! Kram
SvaraRadera