Äntligen helg!!!!

Ibland känns det som måndag-fredag-måndag-fredag.

Håller ni med? Veckorna fullständigt svischar förbi, när skall man hinna leva då? Jag tycker om fart och fläkt och en av mina svaga sidor är att jag svårt att ta det lugnt, varva ner och ha is i magen. Jag vill att allting skall vara gjort, helst igår. Ibland är jag väldigt snabb, så snabb att jag binder ris kring min egen rygg.

Det är inte bra.

Inte bra.

Gick till jobbet lite tidigare, hann starta upp datorn (såååå seeeeg), få upp mailen och samtidigt som jag hjälpte barn med frukost, svarade i telefon, pratade om höstlov och önskade föräldrar trevlig helg så hann jag revidera fyra dokument samt skriva av ett dokument (som bara fanns i papperkopia men som skulle in på gemensamma intranätet och sedan revideras).

Vet ni vad?

I samma sekund som jag slog igen Verksamhetspärmen och bestämde mig för att NU, nu har jag gjort vad jag kan för att få den färdig.

Då försvann magkatarren. Det är ju nästan läskigt.

Snacka om att katarren är stressbaserad :o.

Jag är fortfarande öm, men det går inte att jämföra med hur ont jag hade i morse eller igår...

Det gick bra att jobba, barnen är såå mysiga och glada, man får så mycket kramar och mys varje dag.

Igår kom en förälder med bullar till mig, man blir ju bara så lycklig!

Jag älskar mitt jobb (även pappersdelen, men det stressar mig något ofantligt också).

Idag blev sista Tradera-auktionen betald, skönt! På söndag går nästa gäng ut, det är bra att första gänget är avklarat då. Hoppas bara på lite omdömen så att jag vet att sakerna kommit fram, det är den negativa biten med Tradera tycker jag, det ständiga orosmomentet att saker skall försvinna med posten/bli stulna...

Har röjt lite i min garderob, insåg att Tilde kunde ha min vita Puma-hood från i våras. Hon provade den och sade "mamma, det är ju helt otroligt, att jag kan ha din tröja, jag är 8 och du 35". Sedan lade hon till "man kan ju tro att jag går i sexan eller något".

Jag är så glad att jag tagit mig ur skiten med maten för andra gången i mitt liv, himmel vad lätt barn påverkas/ser/upptäcker ens knepiga vanor. Tildes pappa sade till mig i våras att han oroade sig för Tilde, ju smalare jag blev desto mer fixerad blev Tilde vid mat, vikt, kropp. Jag blir så ledsen när jag tänker på vad jag utsätter min familj för när jag håller på och dribblar med mat, dieter, vikten.

Nej, jag skall vara nöjd där jag är och tillåta mig att äta! Det mår alla bäst av!

Allra mest JAG!

William fick en Adidas WCT efter mig och en Peak-hood i brunt. Såå snygga på honom, inte alls tjejiga som man skulle kunna tro. Sedan rensade jag ur deras garderober och fick ihop en kasse som jag skall lämna hos Anna när vi åker till Spökvandringen...

Känns som att jag har en skön vecka framför mig, det händer en del roliga saker och jag har lite ledigt från jobbet...

Den här bilden tog jag i morse innan jag gick till jobbet, ville bara visa hur bra mina sleevewarmers passar till Once in a lifetime-coat :).

Har ni Spotify? Jag tycker det är en helt fantastisk "uppfinning".

Dessutom gratis och laglig.

Kom bara att tänka på den där vackra sången "Jag fick låna en ängel" med Shirley Clamp. Jag gråter när jag hör den, den spelades ju till det fantastiska programmet om Tille.

Minns ni honom?

Jag blev nästa besatt, köpte böckerna om honom, fjärilar, lyssnade på sånger, såg programmet om och om igen. P-O tyckte jag höll på med självplågeri. Men något i mig behövde bearbeta den händelsen.

Jag tackar någon varje dag för mina friska fina barn.

De är det absolut bästa jag åstadkommit *älskar*. Jag som trodde att jag aldrig skulle träffa en man eller få barn. Har alltid haft uselt självförtroende när det kommer till män. Hela högstadieperioden och gymnasietiden utan pojkvän.

Det var inte bra för självkänslan! Det finns några män i mitt liv som betytt särskilt mycket för mig och som alltid kommer ha en egen liten plats i mitt hjärta!

T, O, M, M, P

Jag är förstås extra glad att jag får leva med P-O, vi hade det inte lätt till en början. Båda levde i andra förhållanden och så händer det som INTE får hända, vi får känslor för varann på jobbet. Många var emot oss, arbetskamrater, omgivningen och framförallt våra dåvarande partners.

Barn, hus och ringar inblandat.

Men det var värt det!

Älskar dig P-O!!!