En lättnadens suck

Hej där :)

Vågar inte hoppa över bäcken än, men det verkar som att jag definitivt är på bättringsvägen nu. Jag mådde verkligen jättedåligt igen igår, fram till tre ungefär. Då vände det och jag orkade masa mig ur sängen, plocka lite, sätta på en tvätt och en disk. Vilade medan mamma och Kent var här men ändå...det kändes som att jag i alla fall inte skulle dö av exploderat huvud.

Helena kom över med en bukett tulpaner, hon tyckte jag behövde dem efter påhoppen i bloggen *tack*. Christer hjälpte P-O att bära ut gamla tvättmaskinen. Nu har vi ett härligt skrotupplag på tomten. I eftermiddag skall pappa hjälpa P-O, de skall köra iväg det till tippen + gamla duschkabinen.

Vi tog det bara lugnt på kvällen, jag somnade tidigt. Hur kan man sova så mycket? Sova i omgångar på dagarna och ändå somna vid åtta om kvällarna, knepigt.

Vaknade i morse och hade ont i ryggen igen, tror det är för att jag sover så illa med Luca tätt inpå mig hela tiden. Li har varit ledsen, både i natt och nu på morgonen. Har försökt få ur henne vad det är, ont? Hon säger nej till allt och sedan plötsligt bryter hon ihop "jag vill inte ha spruta". Doktor är förknippat med spruta för henne (influensavaccinet). Jag har föklarat flera gånger att doktorn skall bara ta av bandaget och sätta på ett nytt rent (utan ketchup :D). Sedan har jag lovat henne att hon skall få lördagsgodis fastän det bara är torsdag.

Tog en dusch och kände att jag orkade klä mig och sminka mig och ta rätt på tvätt. Det är rekord! Jag har varit uppe en timme utan att lägga mig ner, det känns oerhört befriande att inte vara slav under matthet. Slog på datorn och P-O och jag läste alla kommentarer. Åh, nio stycken (gissa om jag fick klump i magen) och alla vara bara snälla och i all välmening!

Min blogg är ju inte en blogg där man måste "ta ställning" utan man kan fråga om vad som helst som rör mig eller mina kläder. Jag menar inte att man skall ge komplimanger i kommentarsfältet utan det kan likaväl vara en reflektion eller "det är likadant för mig". Det enda jag inte vill ha där är människor vars enda avsikt är att såra mig och göra mig illa. Kanske har de människorna flyttat vidare till en annan blogg nu. De sista riktigt elaka kommentarerna kändes ju onekligen inte riktigt "normala", bara massor av hat. Eller viljan att få uppmärksamhet. Det är väl inte roligt längre antar jag, dels att inte kunna dölja sig bakom en anonymitet och dels att inte få bli publicerad.

Tack alla ni som stöttat mig i allt det här och tack för att ni skriver det jag själv känner. Det är skönt att få bekräftelse och medhåll att det gått över styr!!!

Idag tog jag på mig det som kändes mest bekvämt:

Fonda dress i dark pink (storlek 0)

Svart brottarlinne från JC

Svarta leggings från Gina Tricot

Knee length socks i pink

Nu skall jag lägga mig ner och vila lite, hämta mer kraft till besöket på vårdcentralen sedan...

*kram*