Jag får passa mig!

God kväll :)

Jag vill inte vara ett offer, jag vägrar vara en bitterf....a. Men just idag skall jag tillåta mig att vara ledsen, sedan spottar jag i nävarna och tar nya tag!

Kom till jobbet, nedstämd och nervös men mötet gick riktigt bra! Sedan åkte jag på en utskällning som egentligen inte var ämnad för specifikt mig, men just då fick jag klä skott för en massa saker som jag inte kan rå för eller påverka. Blev ju inte direkt gladare och var väldigt nära att ta till tårarna.

Eftersom jag skall jobba över imorgon (vi ska gå i fackeltåg till Vivallaskolan) så passade jag på att kompa ut en timme i samband med min rast. For till Maxi och veckohandlade, hoppade in på Bolaget också och köpte lite vin. Hem och packade upp, kollade posten och grejade lite.

Tillbaka till jobbet, de hade ringt från förskolan. Man blir ju såå nojig, vad hade hänt nu? Vem var sjuk? Typ. Ringde upp och fick väldig knepig information. Min mamma hade stegat in på förskolan och sagt att hon ville träffa sina barnbarn, hängt av sig jackan och varit med i en timme. Hon hade frågat när barnen skulle hem och sedan kikat på schemat. En av pedagogerna visste att vi inte "är så kontanta" och ville höra hur jag ställde mig till det hela.

Vad skall jag säga?

Om hon vill får hon gärna träffa barnen, men hur ställer de sig till det på förskolan egentligen undrade jag? Ingen av pedagogerna hade varit med om något liknande. Vi kom fram till att hon INTE får hämta dem utan att vi sagt till och att jag skall meddela min mamma att hon måste ringa före och kolla så att det passar med verksamheten.

P-O har lovat mig att skicka ett sms till henne.

Vad betyder det här?

Att hon vill träffa barnen men inte mig?

Att hon vill markera något?

Att hon saknar sina barnbarn men inte tillräckligt för att ta kontakt med sin dotter?

Jag bröt ihop fullständigt, kändes så förnedrande att få det där samtalet, jag skämdes. Skämdes för att min mamma och jag har noll kontakt. Skämdes för att hon sätter pedagogerna fullständigt på pottkanten i och med att bara dyka upp.

Jag satt i personalrummet och grinade i en halvtimme, fick underbart stöd av en av pedagogerna. Jag brukar inte bryta ihop, men jag är också människa. Jag står pall för mycket, men inte när ALLT kommer samtidigt.

Huvaligen vilket dygn jag haft, det vill jag bara radera ur mitt liv!

Försökte nyligen pigga upp mig lite med att sortera mina mollysar ;). Tror ni det hjälpte? Föga...Men fint i klädkamamrenen blev det i alla fall!

Har mina koftor på hyllplanet (blev såå inspirerad av en annan bloggares ordning) tillsammans med alla strumpor och scarfen!

Jackan, kappan, klänningarna, tunikor, blusar, t-shirts, linnen, spoilers och till sist jeansen.

Min skosamling som används nu under vintern...UGGs:en, Vagabondstövlarna, In Wear overkneestövlar, Björn Borg stövletter, Swedish Hasbeens boots och Caloubootsen.

Åh vad jag önskar att min leverans från USA ville dimpa ner snart! Jag längtar verkligen efter den tunikan + att jag är lite spänd på om det blir skatt på den...

Imorgon skall vi på släktkalas. Lyssna på det här knepiga. P-O´s syster Ann-Charlotte fyller 50 år, hennes son 30 och P-O´s pappa 75 år.
Det är inte så konstigt, det knepiga är att
P-O´s ex kommer på släktkalaset också (med Ludde och Lovisa) och så vi med våra tre gemensamma barn och så mina två stora. Hmm, det är första gången vi träffas i "privat sammanhang" (vi ses titt som tätt i professionella möten). Jättebra att vi övar för snart börjar ungarna ta studenten och sånt, det vore bra om vi kunde sköta det snyggt då!

Jag tänkte ha på mig min Indy dress redan på jobbet eftersom det är julavslutning och allt. Sedan får nog P-O hämta upp mig på jobbet! Han har lovat att hämta William och Tilde på fritids så jag skall lägga fram deras finkläder och småbarnens.

Nu måste vi söva tre vildingar!!!