Min kärlek till klädmärkena Odd Molly & ChillNorway!!!!

fredag

Tävling!!!

God morgon bloggvänner :)
Vill först börja med att tipsa om en tävling hos Smultrongården, en jättevacker ljusstake som passar utmärkt till Nyår och andra festliga tillfällen!
Jag har haft en hemsk natt :(. Nu är det andra natten den här veckan jag drömmer om att det går illa för Luca, först drömde jag att han höll på att drunkna och att jag återupplivade honom. I natt drömde jag det vidrigaste man kan tänka sig, bara grät och grät och hade svårt att somna om.
Jag är egentligen ingen hönsmamma, det är inte mycket jag oroar mig för, men efter missfallet har jag insett att jag inte är så "odödlig" längre om ni förstår hur jag menar? Luca föddes den 3 oktober, han såg ut som ett blåbär när han kom ut och skrek inte. Jag fick panik och bara skrek "han skriker inte, han skriker inte!!!!". Jag tror att de daskade till honom lite för sedan satte han fart. Han "fastnade" med halsen under en krystvärk och fick väl inte riktigt luft.
På min födelsedag den 9 oktober skulle vi på återbesök (pku-test kanske?) och han andades så häftigt när han låg under den där värmelampan. Jag blev orolig och jag såg att sköterskan noterade det. Sedan kom det in en annan sköterska i rummet och ropade rakt ut "men oj vad hjärtat slår fort" och jag började storgråta. De hämtade en läkare som skickade in oss till neonatal där de gjorde ett test som jag inte alls hittar ordet för nu, men de ser blodflödet på en skärm tror jag. Jag var hyfsat uppriven och kunde liksom inte riktigt ta in vad som hände. (Johanna, om du läser, kan inte du beskriva?)
Det var inget fel men jag kan säga att den natten var den värsta i mitt liv. Jag var helt säker på att han skulle dö ifrån mig, jag vet bara att jag tänkte att "överlever han den här natten så klarar han sig".
Har ni starka minnen av något som hänt och som färgat er?
Han kommer alltid vara pojken som kom "istället för". Alla mina barn är speciella på sina sätt och kärleken är lika stark till dem alla fem. Men just till Luca är det något annat också, kanske är han mitt sista barn och det i sig är ju lite sorgligt.
Kanske är det därför jag så gärna fortsätter amma honom. Och nu vet jag att många tycker det är FÖRFÄRLIGT att amma ett barn som är över 2 år, men jag tycker det är urmysigt och Luca vill verkligen ha bröstet, det är alltid han som ber om det.
Jag skulle vara tacksam om jag kunde slippa påhopp nu.
Det som känns lite tungt är att omgivningen tycker att jag skall sluta och ständigt har åsikter kring det, men jag vill verkligen inte sluta nu. P-O tycker att jag skall sluta till jul, det blir extra svårt när jag inte har stöd från honom längre. Jag tror att jag skulle behöva sova borta ett par nätter för att klara av det hela. Hur skall jag lyckas söva om honom på nätterna? Han tar inte napp...När jag slutade med William och Tilde hade de sedan flera månader tillbaka sovit hela nätter i egen säng (fem-minutersmetoden), tvillingarna tog napp och vi kunde turas om att "söva om" med napp. Men Luca som varken sover hela nätter eller tar napp, hur GÖR man då?

Dagens outfit:
Alchemistry s/s rouge
Baslinne från Gina (fick låna Tildes :))
Sleevewarmers i almost black
Svarta jeansleggings från Only
Knee length socks i chalk
Stövlar från Vagabond







Idag är en sådan där mysdag på jobbet. Först skall vi titta på Luciafirande som år 2 och kören står för, sedan skall vi i personalen lussa för våra barn, jag skall inviga Lucianattlinnet som jag köpte förra julen. Klockan tre skall P-O och jag på våra egna barns Luciafirande på förskolan, har en Lucia, en tomte och en pepparkaksgubbe i tåget :)
Ha en bra fredag, ikväll är det fredagsmyyyys :)




11 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag förstår precis vad du menar med ammningen. Jag ammade Nelly tills hon var nästan 2 och då fick jag sluta för att jag gick ner för mycket. Dock var det ständiga påhopp. Däremot så tror jag verkligen att han kommer sova bättre när du slutar och han inte har möjligheten att snutta på nätterna, kanske är det så att man tankar närhet genom amningen på nätterna. Det är svårt och sluta och för mig fungerade det bara då jag bestämde mig för att det var stop. Då behövde jag inte ens sova borta utan Nelly somnade lungt den kvällen ändå. Klart hon vart lite sur på morgonen. Men tillslut tog hon välling istället och så sov hon heeeela nätterna.

    Lycka till många kramar Julia

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Jobbigt att ha såna drömmar på natten :( Är det Marie som ska vara lucia på jobbet idag, tänkte med hennes blonda hår :)
    Ha en mysig fredag och ta hand om dig!!!
    Kram från Helena

    SvaraRadera
  3. God Morgon!!!
    Har sagt det förr och säger det igen, Det är lite otäkt att följa din blogg för jag känner igen mig så mycket och ibland känns det som om det är mitt liv du beskriver..... Idag var det jobbigt att läsa om din förlossning för jag höll på förlora min dotter under förlossningen och det blev KAOS där... Men det slutade ju bra men det har varit tufft... Kändes lite dumt att ligga på NEON med en tjej på 4325g bland de andra som inte ens vägde 2000g...
    Om du känner att du vill amma och både du och sonen mår bra av det så skall du fortsätta med det!!! Skit i vad alla andra tycker/tänker!!! (Oj vad lätt det var att säga men fanken vad jobbigt det är när de är på en, man kanske skulle själv ta av råden man ger)
    Ha nu en underbar helg och var rädd om dig!!!

    Kram Madde

    SvaraRadera
  4. Jag vet precis hur du känner. Min stora tjej krampade som nyfödd, med misstänkt hjärnblödning. Det var tuffa veckor innan man visste. Man ser värsta tänkbara scenarion framför sig. Jag var själv där större delen av tiden eftersom dotterns pappa var förkyld och bara fick komma in 10 min om dagen. Usch....Stor eloge till avd.35 på Usö. Riktiga hjältar som jobbar där! När det gäller amning ska andra skita i hur länge man vill hålla på. Jag har fått kommentarer också, då är min kille bara 11 månader. Ha en riktigt bra helg! Kram Linda

    SvaraRadera
  5. Hej! Bry dig inte om vad omgivningen säger om amning eller inte, ni ska sluta när det känns rätt för både dig och din lille pojk, annars blir det ännu jobbigare. Jag ammade min tredje tös på heltid fram tills hon var 1 1/2 eftersom hon inte åt någon annan mat pga en rejäl mjölkallergi. Efter det ammade jag henne ett tag till på kvällen. Men jag fick kommentarer redan när hon var ett år och hon bara fick bröstmjölk pga ovanstående problem, en del tyckte det var mitt fel!! Hon är också speciell eftersom hon inte andades när hon kom heller, de sprang iväg med henne och kom sen tillbaka efter ett par minuter. Hon slutade även andas nån dag senare och ja sånt sätter spår hos föräldrar! Lycka till med att sluta amma, när DU bestämmer att du vill det. Kram

    SvaraRadera
  6. Amning eller inte är ditt o barnets val, så tycker jag :)
    Ang det du gick igenom med undersökningar så tror jag att det var en barnkardiolog (=hjärtläkare) som tittade på hjärtat med ultraljud. Där kan man se alla hjärtats rörelser, flödet genom hjärtat, alla klaffarna o kärlen från hjärtat. Antagligen så var han varm under värmelampan och började andas fortare och fick högre puls. De ville nog bara dubbelkolla så att han inte hade något fel på hjärtat eftersom han fick högre puls samt lite ansträngd andning. Uppenbarligen var det inget fel, men det var bra att de kollade! Just när bebisarna är några dagar gamla så kan allvarliga hjärtfel börja visa symtom (när ductus, fosterförbindelsen, sluter sig som den gör inom några dygn efter födseln) och det var nog det de ville utesluta. Förstår att det var upprivande.. Hade känt precis likadant!
    många kramar
    johanna

    SvaraRadera
  7. Jobbig med sådana mardrömmar! Usch! Det är det värsta jag kan tänka mej, att något skulle hända barnan. Vi har lite jobbiga upplevelser i vår familj, så jag kan säga att jag känner igen mej.
    Du bestämmer hur du ska göra med amningen! Låt ingen annan påverka dig något som känns fel!
    Kramar

    SvaraRadera
  8. Oj vad konstiga meningar jag skrev... Hoppas du kan förstå ändå :-)
    Kramar igen

    SvaraRadera
  9. Jag har ju tre barn och har varit med om en del jag med. Första var så litet för tiden men det fattade inte jag (tur det). Paniken kom när vi var hemma och han aldrig vaknade för att äta: jag ville bara tillbaks till BB men det gick ju inte. Grät desperat och trodde att han skulle dö. Efter 8 timmar utan mat så fick vi äntligen honom att ta tag(vi var fortfarande hemma...) och han åt. Sedan fick vi order om att väcka honom med 2 timmars intervall för amning. Det höll vi på med i över en månads tid.
    Nr 2 kom ut i racerfart utan pauser och jag fick en ordentlig blödning och fick sövas. Efter en vecka så fick jag feber och fick åka in akut: barnsängsfeber...jättekul och då blev jag också deprimerad. Nr 2 ammade jag i 2 år, slutade inte förrän det blev jobbigt då nr 3 var i magen...
    Nr 3 var allt som det skulle med, förutom en gälöppning som satt kvar på bröstet men som var sluten så det så bara ut som en "plupp". Jag däremot fick alla problem man kan få med amningen och var tillsist tvungen att sluta amma. Jag grät tröstlöst länge kan jag säga. Och då och då får jag fortfarande dåligt samvete för beslutet, trots att jag vet att det var det enda jag kunde göra då, och nu är hon snart 3 år! Jag sörjde lääänge. Hon var ju min sista och så blev vi snuvade på amningen!

    Långt blev det: tror nog att det jag allra mest ville säga är: Sluta amma när du vill och strunta i alla andra!! Och varför vill din man att du ska sluta amma- har han sagt det? Det skulle ju göra det enklare för dig att förstå honom och försöka få honom att förstå dig.
    /Fia

    SvaraRadera
  10. Åh, jag blir så glad och varm i hjärtat när jag läser alla kommentarer! Jag vet ju att det egentligen är Luca´s och mitt beslut, men det är så jäkla jobbigt att HELA tiden få försvara att man gör något så naturligt som att amma sitt barn. Att P-O tycker att jag skall sluta är för att han tycker att "någon gång måste man ju" och det är smidigt att ta det i samband med lite ledighet så att man kan vila på dagarna om nätterna blir sömnlösa. Dessutom är Luca rätt dålig på att äta "vanlig mat" här hemma, men eftersom han är pigg och växer som han skall (han är ju ingen spinkis om man säger så ;)) så oroar jag mig inte för det. Han äter bra på förskolan om han gillar maten...

    Helena: Nej, vi har faktiskt en manlig Lucia, gissa om barnen uppskattar det :D.

    Tack än en gång för alla synpunkter, berättelser ur livet ocgh peppande ord!!!Kram på Er allihop!

    SvaraRadera
  11. jag har ammat i fem år :-) första i tre och nummer två i två, och båda samtidigt i ett halvår. jag ska fortsätta amma lilla i ett år till tänker jag. det är så mycket fint och nyttigt med amningen, och jag bryr mig inte det minsta vad andra tycker om vår amning. kanske därför ingen ifrågasätter den?

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails