Tävling!!!

God morgon bloggvänner :)

Vill först börja med att tipsa om en tävling hos Smultrongården, en jättevacker ljusstake som passar utmärkt till Nyår och andra festliga tillfällen!

Jag har haft en hemsk natt :(. Nu är det andra natten den här veckan jag drömmer om att det går illa för Luca, först drömde jag att han höll på att drunkna och att jag återupplivade honom. I natt drömde jag det vidrigaste man kan tänka sig, bara grät och grät och hade svårt att somna om.

Jag är egentligen ingen hönsmamma, det är inte mycket jag oroar mig för, men efter missfallet har jag insett att jag inte är så "odödlig" längre om ni förstår hur jag menar? Luca föddes den 3 oktober, han såg ut som ett blåbär när han kom ut och skrek inte. Jag fick panik och bara skrek "han skriker inte, han skriker inte!!!!". Jag tror att de daskade till honom lite för sedan satte han fart. Han "fastnade" med halsen under en krystvärk och fick väl inte riktigt luft.

På min födelsedag den 9 oktober skulle vi på återbesök (pku-test kanske?) och han andades så häftigt när han låg under den där värmelampan. Jag blev orolig och jag såg att sköterskan noterade det. Sedan kom det in en annan sköterska i rummet och ropade rakt ut "men oj vad hjärtat slår fort" och jag började storgråta. De hämtade en läkare som skickade in oss till neonatal där de gjorde ett test som jag inte alls hittar ordet för nu, men de ser blodflödet på en skärm tror jag. Jag var hyfsat uppriven och kunde liksom inte riktigt ta in vad som hände. (Johanna, om du läser, kan inte du beskriva?)

Det var inget fel men jag kan säga att den natten var den värsta i mitt liv. Jag var helt säker på att han skulle dö ifrån mig, jag vet bara att jag tänkte att "överlever han den här natten så klarar han sig".

Har ni starka minnen av något som hänt och som färgat er?

Han kommer alltid vara pojken som kom "istället för". Alla mina barn är speciella på sina sätt och kärleken är lika stark till dem alla fem. Men just till Luca är det något annat också, kanske är han mitt sista barn och det i sig är ju lite sorgligt.

Kanske är det därför jag så gärna fortsätter amma honom. Och nu vet jag att många tycker det är FÖRFÄRLIGT att amma ett barn som är över 2 år, men jag tycker det är urmysigt och Luca vill verkligen ha bröstet, det är alltid han som ber om det.

Jag skulle vara tacksam om jag kunde slippa påhopp nu.

Det som känns lite tungt är att omgivningen tycker att jag skall sluta och ständigt har åsikter kring det, men jag vill verkligen inte sluta nu. P-O tycker att jag skall sluta till jul, det blir extra svårt när jag inte har stöd från honom längre. Jag tror att jag skulle behöva sova borta ett par nätter för att klara av det hela. Hur skall jag lyckas söva om honom på nätterna? Han tar inte napp...När jag slutade med William och Tilde hade de sedan flera månader tillbaka sovit hela nätter i egen säng (fem-minutersmetoden), tvillingarna tog napp och vi kunde turas om att "söva om" med napp. Men Luca som varken sover hela nätter eller tar napp, hur GÖR man då?

Dagens outfit:

Alchemistry s/s rouge

Baslinne från Gina (fick låna Tildes :))

Sleevewarmers i almost black

Svarta jeansleggings från Only

Knee length socks i chalk

Stövlar från Vagabond

Idag är en sådan där mysdag på jobbet. Först skall vi titta på Luciafirande som år 2 och kören står för, sedan skall vi i personalen lussa för våra barn, jag skall inviga Lucianattlinnet som jag köpte förra julen. Klockan tre skall P-O och jag på våra egna barns Luciafirande på förskolan, har en Lucia, en tomte och en pepparkaksgubbe i tåget :)

Ha en bra fredag, ikväll är det fredagsmyyyys :)