Ni som har Blogger...

....snälla hjälp mig. Jag skriver långa inlägg och jag har alltid mellanrum mellan de olika styckena, när jag sedan publicerar inlägget så trycks all text ihop. Jag har prövat att gå in och redigera både en och två gånger varje gång och ÄNDÅ. Jag förstår att det blir grötigt för er att läsa när det blir en enda kompakt text. Kan någon hjälpa mig och guida mig hur jag skall gå tillväga *bugar och ber*.

Börjar med gårdagen...gick ett oerhört mysigt fackeltåg till Vivallaskolan, bitande kallt, gnistrande snö, knarr under skorna. Mörkt ute med vacker eld. Glada barn och förväntansfulla pedagoger. MYS! Det gick bra för vår grupp att framföra sin sång på scenen, alla klasser hade olika sånger med "dramatisering". Allt avslutades med tal av rektor och sång från personalen. Vi gick tillbaka till skolan och sedan turades vi pedagoger som jobbar på fritids att gå ner till huvudbyggnaden för fika och mingel. Glögg, pepparkakor, ädelost, frukt och godis. Jag tackade av rektorn med en vacker blomma.Sedan rullade eftermiddagen på, mysigt var det och glada barn!

Tyvärr körde det ihop sig en del, plötsligt skulle Anette inte med på släktkalaset och då skulle Ludde och Lovisa åka med oss. Jag som är en planeringsmänniska blir ju galen av ett sånt besked en halvtimme innan vi skall åka. Hur många gånger som helst den här veckan har jag dubbelkollat för att gardera mig. Nu fick vi åka olagligt istället. Jag bestämde mig att skulle någon dö i en olycka i halkan så var det jag, Tilde satt bältad längst fram och jag satt brdvid henne på samma stol, om någon sitter obältad längst bak så krossar den ju allt i sin väg framåt. Som tur var gick det bra!

På kalaset var det trevligt, jättegod mat och jag blev så glad att Ann- Charlotte beställt en vegetarisk paj till mig. Mina barn är inga pajfantaster så de små åt bröd med smör och ost, William provsmakade faktiskt och tyckte det var okej (framsteg!), Tilde åt bra som vanligt. Sedan fanns det tårta, godis, kaffe...

Nyaste tillskottet i släkten, Axel två månader var också med. Såå rar och go´! Jag var ju tvungen att bära runt på lillfisen. Får man inga fler egna barn får man helt sonika låna andras en stund! Småttingarna tyckte att han var så fin och gullig, klappade på honom och Leon ville hålla, men han fick låta bli. Småttingarna hade sina nya kläder på sig, de var såå fina. Pojkarna helt underbara med sina västar och slipsar. Leon berättade för A-C att han hade "sips och att flickor inte hade det, de har tuttar". Barn är ju för underbara!

Jag tyckte det var trevligt på tillställningen och hade gärna stannat längre, men lite sura miner gjorde att vi packade ihop och åkte hem vid halv sju. Kvällen blev så där urbota trist och onödigt dum, vi var väl toktrötta både P-O och jag efter veckan som varit. Jag känner mig känslomässigt slut. Först kommer det ledsamma, sedan ilskan och sedan nedstämdheten. Blä, jag avskyr att vara deppig! sorg och ilska är lättare att hantera, det finns naturliga pysventiler (gråt eller svordomar) men HUR pyser man ut nedstämdhet? Här på bloggen kanske? Jag är så tacksam att ni finns här, lyssnar, peppar, stöttar och ger mig komplimanger. Jag är så glad och tacksam att jag har alla er fastän jag inte ens känner er! Jag skall dock inte deppa ihop här nu, det är nya tag som gäller hela tiden!

Vet ni vad jag fick reda på igår av William och Tilde? Min mamma hade hämtat dem på fritids i måndags, gått på stan med dem, varit ute och ätit med dem och sedan tagit bussen tillbaka till Micke med dem. Tack för kaffet! Jag är glad för William och Tildes skull, de tycker jättemycket om sin mormor och jag vill inte hindra dem från att träffa henne. Men det gör ont i mig, jag vet inte om hon gör det av omtanke om dem eller för att trycka till mig.

Skitsamma, jag skall resa mig och gå vidare, jag har alltid fått stå på egna ben och klarat mig själv (det är nog därför P-O upplever att jag distanserar mig, att jag inte går att nå ibland). Jag vill inte vara beroende av någon annan, jag måste veta att jag klarar mig själv, att jag kan ta hand om mina fem barn, uppfostra och försörja dem. Jag blir livrädd när jag tänker på motsatsen. Jag älskar P-O, men jag vill inte vara beroende av honom. Förstår ni hur jag menar?

Jag var trött igår kväll, P-O somnade först, jag somnade fastän Li var vaken. Vaknade i natt av att Pippi Långstrump gick för fullt i barnens rum, lampor lös, min dator på. Orkade inte gå upp. Luca krånglade jättemycket och jag har varit vaken sedan småtimmarna. Vid halvsju gav jag upp, kände mig alldeles trött och mör i kroppen. Tappade upp ett bad till småttingarna och hade i färg i mitt hår. Jag färgar rätt ofta, mellan 3 och 4 veckors mellanrum. Jag har mycket grått hår och så fort det växer ut en liten bit så syns det grå. Mitt hår växer som ogräs nu, konstigt, mitt i vintern? Jag tror inte att jag någonsin haft så långt hår. Det är ganska roligt faktiskt och just nu är jag i en period när jag gärna har det utsläppt. När jag kommer hem efter jobbet brukar det dock åka upp i en slarvig knut. Sover alltid med uppsatt hår också, annars trasslar det till sig.

Jag har percis ätit min frukost och dricker kaffe nu. skall strax ta rätt på tvätt och klä tvillingarna, det är bara Luca som har kläder på kroppen.

Idag hade vi pratat om att åka pulka här i backen bredvid, men det är 17 minus ute. Dessutom är Leons täckbyxor kvar på förskolan. Han har ett tvådelat set, Luca och Li har varsin overall som hänger på förskolan, sedan har de jackor och täckbyxor, men Leon har bara en uppsättning och P-O tänkte inte på att ta med sig byxorna hem från förskolan. Vi skall försöka låna ett par till imorgon, det skall dessutom bli liiite mildare då.

Annars är det väl Maxi som gäller om en stund...

Dagens outfit:

Freedom blouse i royal (storlek 0)

Spoiler underdress i powder (storlek 1)

Kjol från Gina Tricot

Strumpbyxor från Twilfit

Jacquard longsocks i royal

Ha en riktigt skön lördag!!!

Helénakramar