Äntligen!!!!

Nu känner jag minst tio kilo lättare, en tung sten har släppt från mitt bröst. Jag har funderat och klurat på det där med vaccinet, inte om vi skulle vaccineras utan HUR. Hade bestämt mig för att chansa idag, kompa ut och hämta småttingarna tidigare för att vara några minuter före på plats när portarna öppnades klockan 14:00. Hade sedan tänkt mig tandläkaren med Luca och sedan OM jag hade krafter kvar och med uppdatering angående köerna av en kollega hämta upp William och Tilde och ta dem till Mässan.

Funderade i morse och spekulerade huruvida jag skulle kunna slänga om ordningen och helt enkelt chansa på att William och Tilde också kunde få sina sprutor på BVC. Jag beslöt mig för att det enda jag kunde förlora på det var ju lite extrahjälp av de stora vid vaccinering och tandläkarbesök och det var ju snarare en POSITIV sak! Ringde barnens skola och fick inte tag i berörda pedagoger men bad dem lämna meddelanden att de skulle gå ut till matsalen klockan 13:30. Ringde till förskolan och meddelade att jag skulle komma redan klockan ett.

Sedan var det bara en enda väntan. På rasten åkte jag hem, packade in tvillingvagnen i bilen (och vet ni, jag kunde rulla in den och bara ställa den på tvären utan att ens fälla ihop den). Jag bredde mackor, packade ner juice, muggar, russin och kakor. Letade fram barnens bvc-journaler. Åkte tillbaka till jobbet och drog ut hälsodeklarationer på nätet, fyllde i alla personnummer (jag får lätt hjärnsläpp när jag skall komma ihåg barnens sista siffror).

Hämtade småttingarna klockan ett, sedan vidare till skolan, Tilde stod där och väntade men William hade inte koll på tiden, honom hittade jag i bildsalen. Tillbaka ut mot Lundby. Tog ett snabbt beslut att ta med vagnen in, eftersom Li sov och vi hade packning, jackor och mössor. Kom in i centrumbyggnaden och upptäckte kön som ringlade sig. Mötte flera föräldrar som var klara, både småbarnen, äldre syskon OCH föräldrarna hade fått vaccinera sig. Jag drog en första lättnadens suck när jag insåg att om vi skulle hinna så skulle vi få vaccinet alla sex.

Det var rätt trevligt i kön, jag stod med flertalet föräldrar både från barnens förskola och från jobbet. Pojkarna var ofantligt duktiga, sade inte ett flasklock utan satt i vagnen i en timme, de fick mellanmål och åt utan besvär. William och Tilde skötte sig bra de med även om Tilde var rastlös och nervös. När vi skulle gå genom första "passagen" för att fylla i vaccinationskort blev Luca jätteledsen, fick amma honom, men eftersom en sjuksköterska fyllde i korten och hon hade sex stycken att fylla i gick det ju bra! Barnen hann leka med lite utställda leksaker innan vi fick komma in.

William ville börja, han var nervös och högröd men sade inte ett knäpp. Tilde ville prompt vara sist (något opsykologiskt). Jag ammade Luca medan vi väntade och jag frågade om jag kunde amma medan hon tog sprutan, det gick bra men det hjälpte tyvärr inte. Han blev superledsen. William fick försöka trösta honom så gott det gick. Under tiden satt Leon i stolen bredvid, tapper och gravallvarlig "ja äj inte jessen" (han byter ut alla r och l mot J). Tog honom i knät och han blev jätteledsen när det stack till. Hans gråt upphörde dock rätt snabbt. Vid det laget hade Luca slutat gråta. Stackars Li såg verkligen jättenervös ut där hon satt och väntade, men var jätteduktig och satte sig i mitt knä när det var dags för henne. Hon började storgråta hon med.

Sedan var det dags för mig, själva sticket kändes inte, men däremot när de sprutade in vaccinet *aj aj*. När jag var klar skulle jag trösta Li och lyfte upp henne. Tilde bröt ihop fullständigt, inte av smärtan (för det gjorde inte ont som hon uttryckte själv) utan av nervositet och anspänning. Fick så dåligt samvete att jag i det läget inte kunde räcka till till alla fem. :(

På med alla kläder och så tillbaka till vagnen, då var klockan 15:10, min "deadline" var 15:15 *pust*. Ut med ungar och packning till bilen, spänna fast, lasta in, upp med vagnen. Iväg till tandläkaren, Li fick sitt mellis i bilen eftersom hon sovit då de andra åt.

Luca var lite ledsen hos tandläkaren, men blev ändå "godkänd". :)

Åkte därifrån sååå lättad! Jag hade fixat denna nervösa, stressiga dag (så bra övning för mig med stort kontrollbehov) galant om jag får säga det själv! Vilka underbart duktiga barn jag har! Lämnade William och Tilde hos sin pappa. Åkte hem och lastade ur vagnen, in med ryggsäckarna, massor av byttor och flaskor, ner med massor av tvätt, göra sallad (P-O stod vid spisen).

Vi käkade, men inte Leon som sov då (nu är han dock vaken så vi kan nog räkna med en lååång kväll). Nu har vi precis druckit kaffe och jag försöker njuta av lättnaden!

Skall dock ner och hänga tvätt (plikten kallar ;))

Kram på ER!!!!!