Ändrade planer!!!

God kväll du fina vän!!!!

Ja, idag blev det ändrade planer. Tar det från början!

Morgonen gick rätt bra, till dess att vi preciiis skulle åka. Li fick ett tokbryt (varför?), Luca blev på bushumör vilket ledde till att han knuffade Leon som bröt ihop. Fick tvinga på Li och bus-Luca kläderna medan Leon hulkade. Tilde kom på när vi skulle ut genom dörren "men skolväskorna mamma". Underbara unge, järnkoll! Jag hade i det läget inte en tanke på att de skulle ha med dem till pappa för att de börjar skolan på måndag. Ner i källaren och hämta dem.

William på väg ut till bilen med Leon. Tilde med en ledsen Luca. Li vägrade gå och jag hade skräp som skulle till återvinningen och bar en maxad scanningpåse som barnen skulle ha med sig. Fick lämna det först och gå tillbaka för att hämta en storgråtande Li, hon lugnade sg när hon såg att jag kom tillbaka men bröt ihop igen när jag drog upp dragkedjan på jackan (som hon i ilskan dragit ner). Sedan skrek hon hela vägen in till stan. Jag trodde på fullaste allvar att hon skulle kräkas. I allt detta oväsen somnade Luca!

Åkte från skolan och kände mig urstressad, bestämde mig för att chansa och ringa till min underbara pappa. Frågade om han hade möjlighet och lust att hämat de stora på fritids, det skulle innebära att jag slapp köra sju mil efter jobbet. Han ställde upp! Hur glad och tacksam blir man inte!

Lämnade de små på förskolan, Leon var lite reserverad men Li fann sig på en gång, Luca något omtumlad men glad. Vidare till jobbet, koppla på jobbintensiven. Städade undan julen, organiserade om, städade personalrummet och fick sedan beskedet att kvällens träff i ledningsgruppen var inställd. Suck suck suck. Det vore trevligt att få den informationen liiite tidigare.

Har haft lite dåligt samvete sedan, borde kanske ringt pappa och erbjudit mig att hämta barnen i alla fall? Just då kände jag mig mör, trött och jag vet ju att min pappa tycker att jag har ett rätt tufft liv och att jag behöver lite support. Ändå skäms jag. Skit också, jag skulle förstås ringt honom och berättat läget. Ibland blir jag verkligen trött på mig själv!

Var ute i nästan två timmar med barnen på jobbet, bitande kallt (men fryslortarna fick gå in allt eftersom!). Det var uppfriskande och jag behövde rensa skallen lite!

Inget vin för mig i kväll!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Men lite mollysar kan man ju sukta efter ;)

Har kommit på att den här kombinationen borde vara rar:

# 257 suiteheart minitank dark powder

# 233 Lovely knit powder

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

NU har jag precis mumsat på en magnum mandel, det är de där små små sakerna i livet som gör skillnad! Jag är så oerhört tacksam att jag åter igen lyckats rest mig upp och gått vidare och (förhoppningsvis) lämnat ätstörningarna bakom mig. Det är så befriande att fika en torsdag (ni som vet vad jag menar förstår precis det jag säger). Pratade med Ullis häromdagen, man kan aldrig förstå på riktigt om man inte varit i samma situation. Inte förrän jag skilde mig förstod jag hur det är att skilja sig, inte förrän jag levde som ensamstående mamma förstod jag hur det var att vara just det. Inte förrän jag drabbades av min ätstörning kunde jag förstå andra människor i samma situation. Jag har diagnosen UNS som går att läsa om här.

Just nu känns min problematik "avlägsen" men jag vet av bitter erfarenhet att sjukdomen kan slå till precis när som helst, när jag minst anar det. Jag kan tycka att det sitter några kilon för mycket här och där, men det är inte värt risken att bli sjuk igen, därför väljer jag att inte "ta tag" i det. Jag tycker att jag duger som jag är och det är en lättnad!




~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Måste bara kommentera en sak, ni som läser min blogg frekvent (och även kommentarerna till den) upptäckte säkert "påhoppet" idag. Jag vill bara tacka er som direkt stöttar mig när jag får trista kommentarer. Jag känner en sak, varför läser man min blogg om man blir sur av den? Det är för mig helt obegripligt. Det är ju inte så att man måste läsa den för att arbetgivaren kräver det, eller för att utbildningen man går har det som ett kriterium. Jag menar, det är ju högst frivilligt att titta in hos mig. Gillar du inte det du läser, sluta läs!
Såå enkelt!



Vem vill vara sur som en citron?
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
~
Kan inte låta bli att le, idag fick jag en påminnelse från me&i, jag hade en skuld på 17 kronor som jag bads betala omgående. I brevet skrev man också att deras räkningar varit lite luddiga och lätt kunnat misstolkas, jo jag tackar. Självklart betalade jag de 17 kronorna. Jag är ju inte säker, men jag skulle tippa på att jag är en av deras största kunder som sista åren handlat för mellan 10-15 000 per säsong. Stadigt! Jag skulle skämmas över att skicka ut ett sådant brev til en storkund *hmmm*





Vilken blandad blogg det här blev! Och det är nog jag i ett nötskal, jag har så mycket jag vill säga, skriva, berätta om. En del av er gillar det, andra inte, men jag hoppas att ni kan hoppa lite i texten när jag svamlar så här ;)

Kram på Er!!!