Unna sig en paus?

God kväll :)

Äntligen här efter en mycket intensiv dag! Började med veckohandling som gick snabbt och smidigt! Hem och hann preciiis packa upp allt tillsammans med maken. Förbi återvinningen med skräp och sedan ut till Smultris. Såå roligt att träffa Helena igen (som varit på minisemester) och Camilla (som varit tre veckor i Thailand, vilken pepparkaka!). Eva var pigg och glad som vanligt, alltid tusen järn i elden! Tänk om man bara vore hälften så driftig...

Dammsög övervåningen bland skrymslen och vrån, flytta på skor och pinaler. Gick iväg med massor av träsko-kartonger för att bringa lite ordning. Kollade genom lite Cream-nyheter som kommer nästa vår *spännande*. 

Fixade med lite skyltar, stod i kassan, hjälpte kunder. Träffade bloggläsare! Det är bara såå roligt och jag blir så glad när Ni kommer fram och säger hej. Känns overkligt, en människa som jag inte känner vill läsa om just det jag skriver. Snacka om att jag känner mig stolt och glad! Bytte kläder på en provdocka och hängde fram väskor. Pratade med mer kunder. En dam blev ursnygg i Braez från topp till tå och träskor på fossingarna, en annan köpte jättefin klänning och leggings. Det är väldigt roligt att få hjälpa någon att hitta det där lilla extra! Har lyssnat på levnadsöden och tackat någon för allt det jag fått och har! 

Varje dag känner jag tacksamhet för min hälsa och mina friska barn!

Kom hem till en mycket urlakad och trött man. Jag önskar så att jag kunde hjälpa honom på något vis, men jag tror att han måste lära känna sig själv. Han vet inte själv vad det är han behöver för att få ork och energi. Jag har erbjudit mig att ta barnen, att han skall åka iväg och göra något alldeles ensam. Hämta kraft!

Nu blev det så att barnen ville följa med honom för att hämta farfar vid stationen och skjutsa hem honom till Fjugesta. Jag tycket det var en utmärkt idé, dels för att det innebar både att jag fick tid i hemmet UTAN barn (det händer aldrig eftersom P-O sällan tar med sig barnen någonstans, däremot åker jag titt som tätt härifrån med barnen och P-O kan följaktligen ägna sig åt trädgård eller sysslor utan barnen). Dels tänkte jag att tvillingarna kanske kunde somna i bilen och vi kunde få lite egentid tillsammans.

Det som är så urbota dumt nu är att jag får lite dåligt samvete. Jag är inne i en upp-tempo-fas nu och då har jag väldigt svårt att unna mig att ta det lugnt. Känner ni igen det? Det är ju helt sjukt egentligen, nu behöver jag det som mest! Jag har jobbat rätt mycket på sistone och jag känner mig lite sliten efter en tuff vår. Ändå så rusar jag på...

Jag minns så väl när jag jobbade både på skola, fritids och på Mc Donald´s. Jag jobbade ibland på tre ställen på en dag. Jag jobbade 31 dagar i sträck vid ett tillfälle, de timmar jag var ledig så bakade jag, möblerade om, sydde, fixade matlådor, höll igång HELA tiden. Sedan var jag trött en månad efter.

.....Det är som att jag inte är värd att ta det lugnt *knepigt*. Sitter just nu och funderar på om jag borde ta tag i något här hemma (utöver plock, disk och tvätt). Knäppgök, eller hur!

Jag borde bara vila och ta det lite lugnt....

Helénakramar