Nu har jag funderat lite igen.
Varför ger vissa saker mig dåligt samvete?
Är det sånt man aldrig genomför själv men andra alltid tycks göra?
Typ bakning, det triggar igång mig lite....Jag gillar inte att baka. Dessutom finns det typ 150 sorters matbröd på Ica och dubbelt så många bakverk. Jag har liksom ingen lust att lägga tid på detta...Å andra sidan väljer jag att ha stor familj, medan andra inte vill ha barn alls, eller skaffar sig en eller ett par barn..Jag har bestämt mig för att göra mitt liv så enkelt som möjligt för att känna att jag har tid och ork med jobb och familj.
Nu är bakning inte en stor grej, men som ett exempel...Om jag nu tyckte att det var stimulerande och roligt med bakning skulle jag säkert göra det som en familjegrej. Men eftersom mina odds att lyckas vid ugnen är väldigt små och det gör mig mycket frustrerad så är jag ingen pedagogisk förebild i detta läge. Inte!
Jag gillar ju däremot att shoppa (surprise) och att ha med mig alla barnen när jag jag gör detta drar jag mig inte för alls!
Det som verkligen ger mig dåligt samvete dock är två saker:
1) Människor som joggar eller springer. Alltså, det handlar ju om att jag också skulle vilja tycka att det är roligt. Det finns inget som jag tycker är så tråkigt som att göra just detta. Jag går, cyklar eller simmar heller. Därför trycker dessa joggare på en knapp i min skalle som säger "du skulle också vara ute och springa din latmask!"
2) Målning!
Jag avskyr att måla. Eller egentligen är det inte målningen i sig, men förarbete, efterarbete och att ha färg i håret, i ansiktet, på händer och på kläder. Fy vad jag avskyr detta! När jag ser andra som målar stup i kvarten, hus, staket, möbler, väggar då vill jag bara ge mig själv en örfil och säga "Måla för h-vete odugliga kvinna!"
Idag har jag tagit tag i en del av dessa (och det var inte en runda i skogen, tyvärr!)
Men målning!
Good on ya´girl!
Tilde och jag hjälptes åt att måla klart grinden som Lovisa började med förra sommaren. Det har retat mig så in i Norden att den bara var till hälften målad. Pinsamt rent ut sagt. Och eftersom min man tycker att det är viktigare att måla grunden, byta staket och planera bygge avpergola (jag vet, skjut mig...eller oss, det är ändå ett självmordsuppdrag) så står den där jäkla grinden där, inte ens halvfärdig...
Men idag, då chockade jag mig själv. På med målarlinne, fram med färg och penslar. Tilde hjälpte mig! Kladdiga var vi som bara den och efteråt var det skrubb med lacknafta som gällde. Men rätt fint blev det!
När jag ändå var i farten rensade jag bort allt ogräs och mossa i markstenen. Lyfte på några stenar och fyllde på med sand under.
William och Tilde blev hämtade vid två, då var hon precis klar.
Jag hade ju den stimulerande städningen kvar :)
P-O tog med sig tvillingarna till Coop för att köpa störar till trädet vi köpt. Jag tog hand om Luca som skulle bajsa, sedan somnade han och jag kunde slutföra projektet. Hann precis dammsuga innan P-O kom tillbaka.
Vi fikade tillsammans i trädgården och sedan hjälptes vi åt att lyfta ett trappsteg på framsidan, på med superlim för att det skall sluta "klonka". P-O har fixat med ena stolpen till seglet idag, blåsten har gjort att den ruckats fram och tillbaka och blivit skev. Nu är det åtgärdat!
Alltså en rätt produktiv dag och avbockning av en del måsten...
Nu hjälper han Lovisa hemma hos Anette, skulle skruva fast ben på en bokhylla...han fick ta med sig småttingarna och jag har faktiskt lite egentid, lyx! Har potatisgratäng i ugnen, det blir hamburgare till samt tomat/mozzarella-sallad *gott*
Ha det bra!!!
Kramis
Nä fy håller med vad det gäller bakning finns väl roligare saker och lägga sin tid på.
SvaraRaderaVad fin grind försöker övertala min sambo att göra en här också.
Åh, grinden har min man "konstruerat", men den är i alla fall målad av mig :) Tack!
SvaraRaderaVem har sagt att man måste vara så himla duktig jämt? Förutom den där (kallas visst för samvete har jag hört) som alltid sitter på ens axel och viskar massa dumt i ens öra (som man verkligen har lust och borsta bort för det mesta haha)Nej, jag tror att fler skulle behöva tänka som du,jag gör det som jag är bra på och som jag tycker är kul. Ha dé gott
SvaraRaderaoch vem har sagt att det är när man springer och bakar som man är duktig? Det finns ju ingen som gör ALLT sånt. Man har sina grejor som man gör. Jag springer och bakar, men inte för att vara DUKTIG utan för att båda sakerna får mig att må bra. Jag hatar att måla och greja med trädgården. Så det gör min man, eller jag ibland för att jag måste. Men återigen INTE FÖR ATT VARA DUKTIG.
SvaraRaderaAnonym 1 och 2:
SvaraRaderaJag har inte pratat om att vara duktig...utan vad som ger just mig dåligt samvete. Det är väl saker som jag ser andra göra (oavsett om det är samma person) som jag önskar att jag också tyckte var roligt...Jag skulle vilja tycka att det är roligt att springa, baka, måla, pyssla...men jag gör verkligen inte det...
Tror att "problemet" är att man har så stor insyn i andras liv nu för tiden (eller de delar de väljer att visa upp) iom bloggar, forum, hemma-hos-reportage osv.
SvaraRaderaMan läser om EN person som bakar bröd och lagar all mat från grunden, om en annan superhändig typ som inrett sin hem i perfekt matchande stil och städar det petnoga var dag, om EN person som tränar massor av olika komplicerade sporter och håller kroppen i topptrim, om EN person som lägger sina pengar på fina kläder och matchar dem noggrant varje dag, om en annan som sparar allt till resor och drar världen runt med alla sina barn på släp och är kompis med elefanterna..eller whatever. Sedan lägger man undermedvetet ihop alla dessa bilder till någon slags bild av vad "hur man borde vara". Men det finns ju ingen som gör _allt_ det där, vi har alla 24 timmar på dygnet och det är en av de få saker som är aldeles rättvisa oss alla människor emellan. Man får välja "sina" områden och vara glad åt det man gör istället för att ha dåligt samvete över det man inte gör.